Tillbaka till bloggen

Träningsbloggträffen på Sportlife Odenplan 2010-11-28

Jag har haft lite uppehåll från bloggskrivande, för att hinna med allt annat jag har i mitt liv just nu. Hösten har varit otroligt tuff för mig. Men nu lyckas jag få ordning på det mesta och kan äntligen sätta korrekt fokus på min träning och långtidsmål som jag har haft.

Och nej, jag har inte slöat alls, hållit tempo och tränat minst 3 gånger i veckan, instruerat egna klasser, vikarierat runt om i Stockholm och gått på träningsträffar.

Jag är så tacksam att det finns alla underbara människor runtomkring som stödjer en oavsett hur mycket motgångar man genomgår. I söndags (2010-11-28) träffade jag nya människor som ägnar sina långa dagar åt att, som mig skriva om sin hälsa och träning i blogg-form, otroligt skoj.

Terese Alvén på Sportlife Odenplan

En nöjd Terese


Tack till Terese Alvén som ordnade eventet på Sportlife Odenplan. Det är gamla Reinholds gymanläggning som fått en rejäl uppfräschning förutom då gamla UFO-duschar med 5 olika öppningar för vattnet. Känns som rysk rulett varje gång man är där och ska göra sig ren. :-D

Bloggar är framtidens version av en hälsotidning, jag väljer ut författare genom att följa bloggare som skriver bra och informativt. Tycker Google Reader är absolut den bästa RSS-läsare, motsatsen är att bokmärka varje sida och ta en runda på morgonen genom allas bloggar. Berättar mer om min metodik i senare inlägg. I den här bloggjungeln borde det vara ett krav att kunna navigera genom all information.

Jag köpte nytt objektiv (50mm/1.4) och ny kamera Sony-A55 and I love it, här är några bilder från helgens event, mer hittar ni på min Flickr-sida:

Omid körde järnet


Sandar på Sportlife Odenplan

Sandra utsatte oss för en terror-crossfit-pass


Tuff träningsgäng av bloggare

Tufft träningsgäng av bloggare

Miranda upptäckte sin danstalang

Jag minns den svenska SuperSaturday

SuperSaturday – världens kick av endorfiner som väntar alldeles runt hörnet, den 4:e september invarderar vi Annexet och Hovet i Globen för årets fettaste träningsfest.

Gissa om jag har längtat – massor. Allright, ska vi göra en tillbakablick såsom de gör i amerikanska tv-serier:

Previously on …

BodyPump at SuperSaturday 2009 in Stockholm
För ett år sen, var jag på min 3:e Les Mills konvent. Året då LesMills började köra med sloggan Is it training or a party?

BodyBalance at SuperSaturday 2009 in Stockholm

Ibland slår dig mig att jag är med i ett sekt, det här är så galet och annorlunda på många sätt. Går det verkligen bli så här besatt som jag är? Jag är dessutom inte ensam. Men vem bryr sig, det ett hälsosam sekt som får mig att leva längre, vara kreativ och använda min andra hjärnhalva (som jag inte brukar användå så ofta) och ger mig dessutom massor av nya kompisar fyllda av positiv energi.

Oscar Nilsson at SuperSaturday 2009 in Stockholm
Afrokrull Oscar Nilsson gjorde ett grymt bra jobb som konferansier på SuperSaturday 2009.

Jag är ingen stor fan av BodyPump, som är en av de mest framgångsrika klasserna från LesMills och som brukar ha den mest mastodonta uppvisningen på SuperSaturday. Jag vill bli duktig på det jag gör, dansa och därför brinner helhjärtat för BodyJam men om jag får välja senare är det BodyBalance och BodyCombat som jag skulle tänka mig att utbildas i.

BodyPump at SuperSaturday 2009 in Stockholm
BodyPump med Frerdrik Andersson, Peter Ernvall och Glenn på scen. Jösses, Fredrik såg ut att vara tre gånger större än programdirektören Glen. Det är alltid fascinerande att skåda en skadinavisk armé av pumpers elegant jestikulera med sina stänger i luften. Maximal muskelstyrka och i mitt huvud dinglar konstiga ord om sektvarning – sorry, jag kan inte hjälpa ;-)

Kimmo Jukuri at SuperSaturday 2009 in Stockholm
En av BodyJam-presentatörer som jag diggar är Kimmo Jukuri från Finland.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=A8bMzfeJSyc&w=614]
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=KinvIxHAG9g&w=614]

Jag minns att i fjol körde Kimmo Jukuri en egen ragga-klass i salen bredvid Annexet. Han delade upp oss i två lag och på slutet tvingade oss köra mot varandra och battla – aaaah, alltid en utmaning för hjärnan. Jag hade velat se Kimmo köra BodyJam förra året, han har så otroligt skön stil och enorm energinivå.

Åsa Eriksson during BodyJam program education in Södertälje - november 2009
I år uppfyller de min önskan, Kimmo på scen, tillsammans Gandalf Archer och med vår kära PowerStrip-drottning Åsa Eriksson. Min träningsvän Åsa Ehrnholm har gjort en intervju med Åsa Eriksson inför SuperSaturday 2010 - kul reportage, rekommenderat att läsa.

Min första besvikelse i förra årets SuperSaturday var att vår käraste guru och programdirektören Gandalf inte kom till Sverige. Precis som Åsa Fornander resonerade i sin blogg, Gandalf är BodyJam, det är som att gå på en konsert utan själva artisten – jättekonstigt.
Förra året körde istället Rachael Newsham, Åsa Fornader och Sara Robinsson på scen.
Jag fick upp ögonen för Rachael för tre år sen och var fortfarande imponerad av allt hon gjorde. Hennes närvaro och personlighet är något speciellt och det genomstrålar allt hon gör, det märks att hon älskar detta och det är så jag vill också vara.
Rachael Newsham, Sara Robinsson and Åsa Fornander at SuperSaturday 2009 in Stockholm
Första gången jag träffade Gandalf var det för tre år sen – då undrade jag han inte var hög på någonting. Det är ok att vara exalterad på ett träningskonvent men jag vill även se människan avslappnad och på efterfesten på BlueMoonBar (numera Ambassadeur) fick jag intryck av Gandalf nästan småkaxig blandat med YO YO YO – Coolness is all over me (Adam Tensta) – iklädd i konstiga hängsel-byxor med bandana och keps på huvudet.

Jag undrade om det här var DEN här personen som jag skulle ha som förebild, om det var äkta eller om det bara var ett överhajpat skådespel. Jag försökte inte bry mig. Rachael kom däremot iklädd elegant i kavaj och såg avslappnad ut, tillfreds och utstrålade att hon var där för oss – hmmm, vilken kontrast på pesonligheter.

Året därefter (2008) och festen på Hilton hotell fick jag träffa den ödmjuka människan Gandalf, njutande av tillvaro, utan sina coolar kepsar, så jag var nöjd efter att ha ändrat min uppfattning.

Ni förstår hur konstigt det måste kännas att få träffa sina förebilder, som dessutom vräker ur sig efter ett BodyJam-pass: You have a passion for BodyJam – citatet som jag inte kunde få ur mitt huvud den kvällen. Tänk vad lite det krävs egentligen krävs för att fortsätta sikta högt mot sina mål. Det var precis så för mig. Så i november 2009 blev jag godkänd på min andra omgång av BodyJams grundutbildning och fick även på köpet fem fantastiska danskollegor. Kollegor som jag ska uppträda tillsammans med på den stora scenen på SupertSaturday 2010 – gissa om jag är nervös ;-)

Champange for BodyJam class at SuperSaturday 2009 in StockholmFörra året mindes jag att jag var lite irriterad på att BodyJam presenterades bara en gång istället för två. Dessutom placerades klassen sist på dagen, så vi fick gå och vänta i evigheter och det kändes som världens längsta dag. Det var frustrerande att fått se de flesta instruktörer köra slut på sina energidepåer och lämna kvar den desperata och passionerade skara av Jam freaks. Aja, den som väntar på något gott, väntar alldeles för länge eller hur man nu kan uppfatta saken.

Klassen började med ett chamapange-glas precis före klassen – vad kreativt, mer sånt. Vi får se vad de kommer med i år för roligheter.

Kvällen avslutades på en förbokad dans-fest på Göta Källare. Där vissa deltagare fick i sig lite extra sprit än andra och kunde körde sina egna kreativa moves ledd av vår kära PowerStrip-drottningen Åsa Eriksson, haha – dansen drog en hel del uppmärksamhet. Festens värdar var Åsa Fornander och Fredrik Andersson – grymt bra jobbat av Åsa och Fredrik, de var helt slut efter en hel dags slit och försvann efter en stund i vimlet. Under tiden blev vi andra bortförda av galna Samba-dansare med fjädrar och trummor på scen – ja, riktiga brasilienska samba-dansare.

I år blir det fest på Café Opera som är mer mingel-ställe (tills man inte hör varandra pga. hög volym) än dans-ställe. Tråkigt och hoppas de rensar upp för oss som tänkte svänga lite med höfter, :-)

Det är alltid kul att kasta en tillbaka-blick på året som har gått, för mig har det inneburit:
- Avklarad grundutubildning i BodyJam
- Licens för undervisning i BodyJam
- Fem nya fantastiska kollegor och en hel klubb med världens bästa platchef Linda
- Möjligheten att få leva ut mitt alter-ego på gym som instruktör
- Uppsättning av nya mål och sikte på att koreografera egna klasser
- Inläring av desto mer psykologi och kommunikation i grupp
- Glädje av få hjälpa alla mina duktiga WorldClass-kollegor som vikarie på deras klasser

Vladi and Julia after BodyJam class at SuperSaturday 2009 in Stockholm
Det känns skoj att äntligen få bekräftad att jag är en del av Les Mills, en del av den hälsosamma sekten, en del av något stort som får människor att ändra sina liv (till det bättre med tanke på hälsan). På lördag ska jag har roligt som aldrig förr, stolt och lycklig, hoppas vi ses där.

Åsa Fornander bevakade förra årets SuperSaturday på sin blogg, kul läsning.

Les Mills skickade tack-DVD till oss med följande:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=z62J-sZrnZ0&amp&w=614]

Spark i Baken / Terese Alvén bevakade givetvis SuperSaturday 2009 och gjorde en egen liten sammanfattning

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=nLdIwgDpzvE&amp&w=614]

Jessica Clarén rapporterade om SuperSaturday 2009 på sin blogg.

Håll utkik på min youtube-kanal, där kommer det att komma upp mina inspelningar från SuperSaturday 2010.

Utflykt till Eskilstuna

Fint väder och bra motorväg hela vägen till EskilstunaIgår (onsdags 2010-08-25) blev jag inbjuden på Gympozz i Eskilstuna för gästinstruerande av BodyJam 53. Deras medlemmar fick träna hela sommaren utan BodyJam pga. gravida instruktörer, så det märktes tydligt hur mycket de längtade efter klassen.

Det är första gången som jag blev inbjuden att gästinstuera och det kändes superkul, jag vill göra om det här. Tack till Tomas Hammarström som åker långa vägar till Södertälje för att få vara med min dansklass och som kom upp med gästklass-idén.

Jag var tidig på plats, för att kolla upp läget ordentligt. Eskilstuna verkar vara en fin stad, ännu roligare att veta att det bor riktiga LesMills freaks där.

Oscar Nilsson och BodyPumpBlev glatt överraskad av Oscar Nilssons stora BodyPump-affisch hängande på väggar på gympozz. Fotot måste varit taget minst 10 år sedan. Kul med lite historia tycker jag.

Jag gick runt i danslokalen på Gympozz, kollade olika ljudnivåer och framförallt hur mycket man kunde höja volymen innan nivån blev obehaglig. Nästa steg var det att kontroller hur alla lampor fungerar så jag kunde hitta mitt rätta mys-moment, för recovery, final och nedvarvningslåtar.

Ni som kör med hög musik, har ni funderat på att basen och ljudinställning för den varierar enormt från anläggning till anläggning. Höjer man för mycket volym så finns det risk för att basen blir skarp för obehaglig. Samma sak med diskanten. Efter en stunds expirementerade hittade jag rätt maxnivåer och sedan testade mic:en, samt positioner, för att hitta eventuella svarta hål i rummet där rundgång tog över.

Vladi på Gympozz 2010-08-25Sen var det bara att sätta på mig rätt kläder och mina ursnygga nya Nike:isar. I love Footlocker i Gallerian säger jag bara. Finns både coola T-Shirtar och ursnygga dojor där.

Passet gick grymt bra. Jag är så tacksam att få instruera för människor som ger allt, visar sin passion och kommunicerar tillbaka.
Kom ihåg, vi instruktörer älskar tecken på närvaro och engagemang, ibland räcker t o m enkelt tjohoo, ibland spontant vrålande svar “Jaaaaaa” (på min fråga “Är ni med?”).

Jag testade även leka med på klassen, vissa stunder gjorde jag bort mig lite och så blev det “Jag skulle bara se om ni var med, haha”. Tycker OK att göra lite fel ibland, jag vet ju själv som deltagare, att jag skulle uppskatta instruktören mer om den kan visa sin uppriktighet, det är mänskligt att fela.

Efteråt stannade jag kvar en stund i Eskilstuna för att varva ner, duscha, kolla runt lite i stan och sen hälsa på Lollo som råkar bo i närheten av Eskilstuna. Vi hade en intressant diskussion om träning, att hitta balansen mellan träning och vila samt inte överdriva och bli beroende av alla endorfinkickar man får av sin favoritträning. Det är en psykologisk klurig fråga som jag brukar jämnt gå runt och fundera över.

Hur definierar man nivån som är tillräcklig, vad är tillräckligt för mig?

SuperSaturday närmar sig med stomsteg, åååååh vad jag längtar. Nu har även Linda avslöjat att vi ska uppträda och battla på SuperSaturday. Hela BodyJam-teamet från Södertälje är på. That’s the spirit, säger jag. Så glad att jag hamnade bland dessa människor. Vi har alltid kul tillsammans.

Tomas på GympozzMina nya älsklingar

Skvaller: BodyJam 54 har ett bonus-block, wohoo!!!

En vecka i Ukraina

Jag vill dela med mig lite upplevelser som jag nyss gått igenom. Vissa saker ha varit tunga för mig att hantera efter hemkosten från Ukraina. Det kändes nästa som om jag befann mig i någon form av emotionell trans.

Trip to Ukraine - overview of Kiev

Jag har varit i Ukraina i en vecka för att besöka min semestrande familj (mamma och lilleborsa) samt träffa resten av släkten som jag aldrig träffat förut. Ukraina är mitt hemland, där jag föddes och levde i 14 år.

Livet i Ukraina är ganska extremt på många olika sätt. Månader innan min resa hann jag se reprisen av dokumentären “Världens modernaste land” som elegant beskriver det svenska undret, mentaliteten och det vi skämtsamt kallar för “hög standard”. Det var en bra utgångspunkt för en eventuell analys av samhällskillnader mellan Sverige och Ukraina.

När jag var liten var jag ofta sjuk, vilket ledde till kroniskt astma och allergi på bl.a. gammal damm och mögel. Vi bodde i ett fattigt område i ett hus, ovetande nog byggt på massa avfall. Avfall som så småningom bidrog till att mitt rum hade angripits av en mögelsvamp, vilket i sin tur gjorde mig sjuk. Min sjukdom var så pass allvarlig att det inte fanns några medeciner som fungerade på mig. Visst hade vi skaffat en inhalator, men den lindrade ju bara anfallen utan göra något åt själva sjukdomen. När jag var 8 år gammal fick jag dispans från idrott i skolan då jag inte ens klarade av att springa 100 meter utan att få ett svårt astma-anfall.

Kiev - Vladmir's mother happyMin mor försökte med alla medel hitta något sätt att få mig att må bättre. Mirakulöst nog hittade vi en kines som bodde i min hemmastad och jobbade som läkare med hjälp av ackupunktur. Han var välpåläst på vilka nervpunkter på kroppen som kunde stimulera immunförsvaret och därmed hämma min sjukdom. Mina egna upplevelser dementerade alla rykten om att det skulle vara ännu ett ett hockus-pokus-medicin-metod – det fungerade verkligen och jag kunde så småningom sluta använda min inhalator och röra mig fritt utan risk för andningsbesvär. Enda hake var att behandlingarna kostade enorma summor pengar som vi inte hade råd med, vilket fick min mor att slita ihjäl och jobba i dubbla skift som frisör. Jag diggar verkligen henne och hennes otroliga styrka att kunna kämpa framåt trots motgångar.

Nu undrar ni säkert lösningen till mitt hälsoproblem skulle ju kunna ha varit att flytta till ett nytt hus?
Visst, men tänk på att det här är Ukraina. Så fungerar det att tänka i ett modernt land som Sverige, men i Ukraina blir det istället en bister verklighet. Ett land som än idag domineras av mutor, lögner och skandaler. Ett land med moralpanik av gigantiska proportioner.

Min mor försökte stenhårt att finna olika sätt att få mig att bli frisk, men förgäves. Vi gjorde konstiga saker och jag var även inlagd på expirement-sjukhus i Kiev i flera omgångar för att få testa nya läkemedel mot astma. Medicinen fungerade inte så bra.

Nu måste ni inse vilka minnen och upplevelser finns kvar från mitt barndom. Minnen som jag tvingas att gå tillbaka varje gång jag besöker mitt hemland.

Så den tråkiga historien fick en hoppfull upplösning då vi flyttade till Sverige, detta då jag var i tonårs-perioden (jag var 14 år gammal). Efter ett par månaders vistelsen i den svenska bacil- och mögelfria miljön vaknade min kropp till liv. Från att ha varit kortast i klassen med mörka ringar runt ögonen började jag växa och se piggare ut. Jag mådde bättre och min astma började bli mer och mer avlägsen. I gymnasiet kunde jag några år senare springa 3000m-löpning på 2:a plats i klassen trots att jag aldrig någonsin tränat någon sport i hela mitt liv.

Idag har jag ett hobby och passion för dans som jag är enormt tacksam för. Jag tror anledningen är att jag kunnat avancera och bli en gyminstruktör är delvis för att jag lär in mig visuellt. Jag påverkas starkt av visuella sinnesintryck. Ni som har läst mitt förra inlägg hur jag instruerar förstår kanske nu varför jag är så noga med ljussättning.

Visuella intryck från Ukraina-besöket har påverkat mig minst sagt. Jag spenderade de första dagarna i huvudstaden Kiev, utrustad med en Sony-systemkamera för att försöka få bättre minnen av den fina staden. Kamera är ett fantastiskt verktyg särskilt om man älskar bild som konst. Efter vistelsen i Kiev, besökte jag en liten by med bara ett par tusen invånare. Och det är där majoriten av mammas släkt kommer ifrån.

Ukraine country sideUkraine country side - old carsUkraine country sideUkraine country side

Att besöka det riktiga landet var verkligen som att resa 20 år tillbaka i tiden, fascinerande för den som aldrig varit där förut, Sovjet är ju så coolt, skulle nog många av mina vänner säga. För mig var det dock en emotionell resa tillbaka i tiden, tillbaka till min barndom, allt jag fick uppleva och allt jag föträngt för ett annat liv i Sverige.

En vecka innan mitt besök gjorde min mor en restur till södra delen av Ukraina och min hemmastad, för att få träffa sina gamla vänner, sitt gamla jobb och grannarna vi bodde med och umgicks. Hon möttes av en ganska deprimerad syn där människorna bodde på samma sätt de gjorde det för 20 år sen och istället befann sig i jobbigare situation, desto fattigare med ännu mindre hopp om framtiden. Hon berörde mig med sin berättelse, det är som om jag var där med henne och såg allt hon såg och kände – en kuslig känsla.

Vi åt ukrainsk mat, drack ukrainskt vatten, andades ukrainsk luft full av märkligt damm som inte finns i Sverige. Mina visuella sinnesitryck blandades med de övriga känslorna och tillsammans med insikterna om den bistra ukrainska sanningen tvingade mig i en form av emotionell trans. Det är som om jag drömde mig tillbaka till livet jag lämnat bakom mig. Livet fullt av lidande, fattigdom och ytliga kalla ryska/ukrainska mentaliteten. En värld som jag nästan glömt bort att den fanns.

Det är oerhört fascinerade att få ett helikopterperspektiv över sitt liv och för ett ögonblick få se objektivt på livets tillgångar som man har fått.
Jag tror det är alldeles för lätt att bli en perfektionist och fokusera endast på motgångar istället för allt det fina som man får ta del av. Är detta ett lyxproblem? Att ständigt vara missnöjd med sitt tillvaro? Att längta till bättre? När vet man då att man har det bra? Måste man skapa kontraster för att inse det riktiga värdet?

Det finns ingen medelklass i Ukraina, man är antingen en extremt fattig betydelselös person eller en enormt rik, tjockhudad, korumperad affärsman utan något som helst samvete. Högmoral – glöm det! Här gäller det att överleva, den som inte duger, svag eller kan anpassa sig får sina dagar räknade.

I Ukraina har livet ett annat spel, den rika överklassen har en skev människosyn och anvädning av rättsystemet. Innan jag lämnade Kiev, hade jag bokat upp ett affärsmöte för att diskutera mina idéer med folk som delade min tekniska expertis. De tydligjorde för mig, att i Ukraina är du en nolla tills du bevisat motsatsen. Förtroendet som är grunden för alla affärer har blivit missbrukat så många gånger så att folket helt tappat den mänskliga tilltron, tvingas leva i en konstant paranoia och måste ifrågesätta allt och alla. Du kommer alltid att mötas av nedvärderande blickar “Och vem är DU?”, “Varför kom DU hit?”, “Vad har DU att komma med?”, “Varför tror DU att du är unik?”.
Orkar man inte övertyga sina blivande affärpartner om förtroendet, går det alltid att öppna upp sin feta plånbok och visa vem som är the cash king. Allt går att köpa, även sin karriär, en chefsposition på ett statligt verk eller företag.

Jag skulle vilja hävda att Ukraina är ett ofantligt korrumperat land med minimal respekt för mänskliga grundvärderingar. Matpriser i landet ligger på nivåer med Sverige medan snittlön för en arbetande person ligger på 3000 SEK i månaden. Hela systemet är vidöppen för alternativa inkomstkällor med hjälp av korruption och mutor. Lagsystemet genomsökas av lustikurrar på kryphål och feltolkningar, i hopp om att finna svagheter och omsätta dem snabbt ekonomiskt. I Kiev fanns det poliser i nästan varje större korsning väntande på någon idiot åker fast för sin laglöshet, som eventuellt börjar bråka och sluter upp med polisen med en muta. Glöm alla trafikregler, fina vägar, skyltar och trafik-heder, de är inte skapade för en effektiv och säker kommunikation utan ytterligare är ett sätt att lura någon på pengar. Det finns en trafiklag om obligatoriskt bilbälte, men i princip alla struntar i den. Kanske känner dem sig macho och tillfreds genom att ta på sig större risker.

Kiev and expensive carsDet ni antagligen inte visste om Ukraina att det är landet i Europa som har flest lyxbilar och antagligen flest bilar i trafiken tillverkade under Soviet-regimen. Detta har jag själv skådat genom att färdas genom Kiev och notera feta svartfärgade BMW:er med nertonade rutor på alla sidor. Det finns t o m desperata människor som har skuldbelånat sina liv med omöjliga billån för att kunna visa upp sig. Lyxbil = status!

I Sverige har vi en ganska hög tilltro till staten och lagar, då vi anser att vi bor i ett civiliserat land med en hög levnadsstandard. Jag är ledsen över att jag förmodligen aldrig kommer att kunna säga så om Ukraina, detta gör mig riktigt sorgsen. Jag vill ju kunna vara stolt över mitt ursprung, men tvingas istället att undvika prata om ämnet.

Hur bygger man upp ett bra rättssystem i ett land med samhällets mentalitet inställd på att mygla, vara falsk, respektlös och egoistisk. Hela det politiska skådespelet och instabilitet som världen skådar i Ukraina används som en fasad för uppgörelse inom den rika överklassen, som är ofta sponsrade av oligarker och andra subklasser i samhället med en tragisk människonsyn.
Jag är faktiskt glad att jag har fått möjligheten att lämna mitt hemland, kunnat förtränga all kaos och moralpanik. Hur konstigt och sorgligt det än kan låta.

Kom ihåg att uppskatta saker runt omkring dig, du har ett fantastiskt liv, det gäller bara att urskilja nyanserna som ditt liv präglas av. Hitta och ta vara på dem.

Fler foton från Ukrainbesöket har jag lagt upp på mitt Flickr-konto.
Ukranian bacon with mostly fat

En dag på min dansklass

Torsdagens BodyJam-klass (förra veckan) höll nästan på att inte bli av. Just denna dag då jag lyckas få med två glada danskompisar från Stockholm att följa med och gästa min dansklass i Södertälje. Halvvägs till Södertälje börja det ösregna översvämmande mängder av vatten. Vi fick rulla fram i 30 km/h nästan hela vägen till Södertälje och till klassen 5 minuter innan start. Så det blev att byta kläder i raketfart och snabbt hoppa upp på scen, där min fantastika instruktörkollega Rebecca redan hunnit börja upp med första låten – Wild & Raw – Fedde le Grand feat. The Stereo MC’s.

Det är verkligen praktiskt på många sätt att intruera på gymmet i ett team. När som helst kan vi välja att byta vem som leder låtarna och peppa den andra personen. Vi avlastar varandra genom att den ene står bredvid och skuggar personen där framme. Vi fördelar ansträngsnivån istället på oss båda och på så sätt maximerar utmaningen för våra deltagare. Den här gången körde Rebecca järnet första halvan av programmet och jag tog efter vid återhämtningslåten och house-delen.
Vladi, Rebecca och Yelda - release av BodyJam 53 - Södertälje 2010-06-17

Vi bestämde oss att mixa in lite gammalt material på nytt, eftersom våra deltagare inte kört äldre program. Rebecca körde Jive-delen ur BodyJam 48 som återger känslan av “Show Jazz” a la Broadway och är otroligt tuff konditionsmässigt. Själv har jag dansat alla program från BodyJam 37-53 och fortfarande mindes alla extra steg som fanns kvar att lägga på i koreografin, som Rebecca utelämnade för den här gången. Stegen som är extra är mera konditionsutmaning och de ska vi lägga på den här veckan.

En extra kul grej som vi kan göra på våra klasser är att jag kunde kliva ner på golvet och ställa mig bland deltagare och dansa hela Jive-delen på höger fot. Utmanande för min hjärna, javisst, då vi är vana göra allt på vänster fot, men bra träning och egentligen inte konstigare än att köra diagonaler på en dansskola.
Jag gillar möjligheten att kliva ner (lite symbolikst också) från scenen och röra mig bland deltagare och givetvis kunna ge all min energi. Mitt motto är inte växa iväg i instruktörsrollen från mina dansvänner utan kunna hitta rätt nivå och känna mig lika med dem. Hur ska jag annars förstå och förbättra vad de upplever?

Jag kände till koreografin för BodyJam 48:a och kunde fokusera alla mina sinnen till att ha roligt och bidra till en god stämning. Hur skoj är inte det på en skala att kunna även dansa bredvid självaste platschefen Linda, som nyss anlänt från sin semester och blev fullständig berusad av alla endorfinbomber som jag och Rebecca levererade under klassen. Nä, jag kan inte säga direkt att vi har latat oss under sommaren.

Rebecca lekte verkligen med jive-koreografin, hon överraskar mig gång på gång med sina kreativa metoder att lära ut dans-steg, det märks att hon är en danspedagog och jag lär mig nya saker från henne. Jive-delen kändes superskoj och hon körde det med den rätta stilen – lite showigt, lekfullt, likt en teaterskådis, som en riktig proffs med andra ord. Det syns rakt igenom hur mycket Rebecca älskar att undervisa i konceptet. Inte nog med att vi fick låtsas vara med i en musikal, Rebecca tvingade oss att även sjunga till låten. Vi var helt i extas och cimbaler i musiken överröstades med jämna mellanrum med våra överlyckliga wohooo/woheej-rop.

Efter att den andra andningen hade kickat in var det dags för mig att ta över instruerande och växla över till återhämtningslåten. Jag diggar verkligen tänket bakom uppbyggnaden av hela klassen: uppvärmning, uppmjukning, en kort koreografi, en annan längre koreografi, återhämtning, en längre koreografi och nedvarvning. Återhämtningen brukar vid det här laget kännas efterlängtad, särskilt med tanke på att vi hade stått i maxpulsat till jive.

Under återhätmingen och nedvärvningen försöker jag vara noga med detaljer som kan bidra till den rätta stämningen i salen och astränger mig att ta hänsyn till olika faktorer som kan plocka fram just den rätta känslan. Jag brukar t.ex. släcka ner i salen, skruva ner musikvolymen lite och blir lugnare i rösten. Och jag måste säga, jag är rätt nöjd. Jag har sett en del av instruktörer som både ignorerat musikvolymen och struntat i belysningen i rummet. Små saker som tillsammans kan göra en stor skillnad över hur hela klassen upplevs.

Musiken som vi varvade ner till den gången var låten Russian Roulette – Global Nation feat. Simone F – en underbar låt, perfekt för återhämtning.

Vladi kör solo - release av BodyJam 53 - Södertälje - 2010-06-17Efter att ha dippat ner till vilopulsnivå var det åter dags att spränga taket med sköna house moves från BodyJam 53. Jag vet inte hur Gandalf (programansvarig) och hans gäng bär sig åt, men det är alltid bra variation på house-musiken och därmed blir svårt att tröttna på. Det enda som brukar finns kvar är den studsiga, up-beat-tempo som bara inte kan få mig att stå still. Koreografin är lite konstig måste jag erkänna, men när man väl tagit sig till final-låten sitter allting perfekt och vi kunde verkligen dansa som tokar. Jag gillar speciellt delen där man hoppar upp och vrider med båda armar, landar, sjunker ner och slår ner i golvet med båda nävar. Här får man verkligen chans att avreagera och få ut all sin ihopsamlade frustration. Funkar extra bra på mig då jag sitter hela dagar på kontoret framför en dator och brottas med konstiga problemlösningar. Javisst, mitt alter-ego på gymmet får totalutlopp, särskilt när finallåten är så grym artist som Swedish House Maffia med How Soon Is Now. Ett roligt trick i låten är dippen i låten, då musiken tystnar och Gandalf försöker förvirra folk på DVD “Is that the end?”. Det fungerar bara första gången, nästan gång blir det uppenbart och töntigt, haha. Undrar vad de andra BodyJam-instrutkörer hittar på att säga här.

Återigen använder jag lamporna i rummet för att åteskapa en känsla av den riktiga dansgolvet ute en lördagkväll. Den här gången, åkte volymen upp så högt det bara gick och ljuset dimmades ner. Ååååh vad jag önskade att vi hade en discokula med några färg-spottar. Men undrar samtidigt om det är nödvändigt när vi är så bortskämda med ett ovanligt högt deltagarantal trots sommaren samt folk som orkar åka långa avstånd (Eskilstuna till Södertälje) för att vara med på vår dansklass. Respekt!

Slutligen, en liten rolig grej som jag tycker om att göra på slutet, som Åsa Fornander brukar göra på sina klasser (tack för inspirationen Åsa), är att slänga av sig mic:en på slutet, vråla högt ut tills jag nästan tappar rösten “5 6 7 GO” och bara ge 300% på de sista varven. Visste ni förresten att det går köra ett extra varv på slutet av final-låten i BodyJam 53? Ajabaja att göra så med koreografin men alla kan väl “råka” glömma bort sig ibland. :-D

Vladi på Louise Summer Dance 2010 - 2010-07-24
I nästa blogginlägg: Åsa Fornader har äntligen skrivit om sina BodyJam-invasioner på Manhattan i NYC och dessutom avslöjat sina favoritreleaser. Jag återkommer om mina favoriter, men vore kul att höra vad ni andra har för favoriter.

Åsa Eriksson håller på att plugga på det kommande programmet (release 54) som kommer att köras på SuperSaturday och det är adjös med extrasteg (+) i korergafin, till förmån av ett helt nytt förenklad danskoncept Sh’Bam. Osäkert dock om den dyker upp i Sverige, eftersom vi ligger över snittet när det gäller att plocka upp koreografin.

Sharing the beauty of your moments

Dance aerobics with Louise stapel at WorldClass Nybroplan

Last saturday we’ve danced an old dance aerobics routine. While others were laying on the beach, we gathered in a beatiful white studio at WorldClass Nybroplan. Fortunately it was raining all the weekend in Stockholm so we didn’t bother missing a few sun hours.

We were dancing two classes this afternoon:
First one with Louise Stapel (Lollo) – dance aerobics.
And second one with Eroll Dobreva (Eloli) – house.

Louise Stapel coaching her dance aerobics classEroll Dobreva after house dance class at WorldClass Nybroplan

Louise’s dance session was requested due to an earlier youtube recording of the dance to Britney Spears – 1 2 3. I still get amazed of what Internet can do nowadays. I mean, this is truly one of the best examples of using the internet. What you share here becomes public and persistent i.e. can be discovered, associated, remastered, improved and experienced over and over again.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=wEpH52MOCDE&w=640]

Britney Spears coreography – January 2010

As I previously have danced Louise’s Britney Spears choreography, I was able to relax and enjoy the atmosphere of the event by studying peoples reaction, Louise’s instructing, her coaching and play with the class.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=J9ep_gM-W9k&w=640]
Britney Spears coreography revisited – July 2010

Being an instructor puts your different shoes, places you in the frontline, forces you to work hard, makes you inventing feel-good moves and expects you to put everything together to the right music, in order to get that right feeling. Who said it was easy task, especially when dealing with a large group of skilled and groove hungry dance animals? This might get you a little crazy causing you to become a perfection hunter.

A couple of questions hit me after the class:

- what makes people co-work in the group?
- when is this so called “fitness magic” occur?
- what will I keep in my memories from this moment?

Les Mills has a special word – a coaching goal – Fitness Magic and I think this is exactly what Louise’s classes are about. Training with focus on the quality and fun together.

It’s all about noticing other people and working closer, as a single entity – as a group.

Louise Stapel summer dance 2010 at WorldClass NybroplanLouise Stapel summer dance 2010 at WorldClass NybroplanLouise Stapel summer dance 2010 at WorldClass NybroplanLouise Stapel summer dance 2010 at WorldClass Nybroplan

Now, let’s look at what our wonderful instructor Louise have actually shared with us, during the dance session. Look at the photos and faces of the same person. It’s amazing to notice how many expressions and moments can be captured in the photo.

I think images reveals many qualities of a persons work. Honestly, how many people do you know that can be happy and angry and yelling and coaching and amazed and wondered and funny at the same time?

Not many ha?

Oh wait I forgot the movies and theaters? Right, where people are completely isolated inside their role bubble, hiding their real personality behind a manuscript? Is it really a genuity?
Can it simply be the excellence of being an artist, promoting an alternative personality, building up a personal trademark, creating the fan club and eventually making money of it?

Well, I’d rather prefer simplicity and genuinity (yes I am not alone to invent this word).

I believe genuinity is a part of a star quality – to be able to share everything with your participants including your own misstakes, without any regret.
We tend to push ourselves too often into the perfection trap, focusing on our misstakes and forgetting about all the good stuff that we create.

Just reflect on How much do you value the ability of being genuine?

Showing off a perfection will get me wonder: What’s wrong with that person? Since nobody is perfect, something must be wrong and I just can’t find what it is.

So even if you didn’t nail your coreography perfectly (like their do on So you think you can dance), it doesn’t matter. What you have accomplished will matter, much more. In the end of the day it’s what people will remember of you – your genuinly shared work and memories of those magic moments you’ve spent together on a rainy day.

Enjoy my movies from the dance classes. This time, I’ve tried to capture the essence of the moment rather then focusing on the coreography. Hope you like it.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Fx0CFvSiCbY&w=640]
Eroll’s house coreography – Eroll: you are awesome, man!

Track list from Eroll’s house class
Sebo K – Spirits (drum version)
Young August – common lose
Manoo – Kodjo
Jerome sydenham – koko
Boddhi satva – Punch Koko (ancestral remix)
Masters at work – Shake dat booty
Model 500 – starlight (original mix)
Kerri Chandler – Coro
Ralf Gum – All this love for you (spoken mix)
Iz & Diz – Mouth
Mike Dunn – This here is house music
Mr.V – Circle track
Karizma – All teched out (pt 2)

Try to capture the moments folks and make sure to memorize them.
Vladi at Louise Stapel Summer Dance event at WordlClass Nybroplan

Update: Unfortunately I had to remove some photo URLs due to disagreement with Johan Rosén on the copyright issue. I chose to replace photos with my owns even though it’s not illegal to link tome someones photos. Word of advice: try to use your own photos as often as possible and remember to inform readers about the copyright of your images.

Summering av träningsveckan 2010-07-23

Lite snabbsummering av veckan som har gått (2010-07-19 – 2010-07-23)

Åsa Fornander performing street class att Nike Convention 2010Louise Stapel at MindOver Matter event 2010-05-21Jessica Clarén at Nike Convention 2010Per Markussen at Nike Convention 2010

Åsa Fornander fortsätter att rapportera om sin träning och karriär i New York, tipsar ny bra musik och ställer en fråga vilken musik som inspirerar och jag tycker Robyns musik och grymma remixar av hennes senaste platta är helt klart värda att ha med i sitt träningspass. Louise Stapel skrivit hur mycket musik från Michael Jackson inspirerat henne och jag kan inte låta bli lite nostalgisk.

Jessica Clarén har äntligen kommit igång och börjat blogga hos svenska Fitness Magazine och spontant kommit med en del insiktsfulla inlägg, sånt gillar jag och rekommenderar varmt. Ta en stund, läs och reflektera.

Jessica delar även med sig sina synpunkter om träningskonceptet från Patricia Moreno från New York. Jag av något underlig anledning tänker genast på Misty Tripolis klass som hon presenterade på Nike-konventet för ett par år sedan. Hennes koncept är udda, nytänkande och befriande på något sätt. Minns ni?

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=mkeb3IVN4i8]
En tankeställare: varför är det så vanligt att amerikanska koncept blir ibland överdrivna så att de nästan kan uppfattas som ett sekt? Är det andel använda motivationsord som tenderar divergera i ren hjärntvätt som gör det? Skulle vilja få höra era sypunkter.

Per Markussen har också kommit med sitt gästbloggande hos Fitness Magazine och berättar om sina träningsresor utomlands samt tipsar hur man smugglar förbi saker i säkerhetskontrollen.

Vladimir and Rebecca Blomstrand at BodyJam 53 release 2010-06-17
Jag håller igång min träning och i torsdags skulle jag rockat med Rebecca Blomstrand, mina instruktörskollegor från WorldClass, inbitna Jam-fans från Eskilstuna och våra fantastiksa Södertälje-bor på ett BodyJam 53-pass. Rebecca var helt slut efter veckans jobb så jag fick köra solo och deltagarna gav järnet trots extra svåra steg som jag lagt på – maximal utmaning för klassen – det är Södertäljes motto. Nästa vecka börjar vi blanda in äldre koreografier, så att våra deltagare får njuta av sina favoriter.

Vladi after BodyJam class - 2010-07-22

I helgen ska jag med på ett dansevent ordnat av Louise Stapel på WorldClass Nybroplan lördag 24-07-2010. Dance aerobics á la Britney Spears utlovades samt en gästad House-klass. House är min absoluta dansfavorit vilket jag inte vill missa.
Jag ska ta med min system- och video-kamera och lägger så klart upp allt jag fångar upp på min Youtube och min Flickr så fort jag hunnit redigera och konvertera.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=wEpH52MOCDE&hd=1]
Favorit i repris som vi ska köra i helgen

Veckans kanske roligaste nyhet är att jag äntligen kommit med min hälsoblogg, ett mål som jag gått och burit på i över tre år.

Hoppas ni fortsätter att njuta av solen, bad och träning.

BodyJam 54 and SuperSaturday, here I come

Let’s kick off with some quality blog writings, shall we?

BodyJam 54 DVD kit cover

BodyJam54 cover

An introduction of me as a person and a brief description about my training and instructors skills will come later.

This is my first blog post so please, bear with me. All tips and hints on writing are pretty much appreciated.

I am reading with an excitment Glen’s blogpost about track listings of the upcoming Les Mills programs for Q3 2010. And it’s really fun to investigate.

I am a certified BodyJam instructor since Janury 2010 and being a fluent participant of the program since september 2006. I also love new stuff and laying ahead with fresh news. So imagine my level of excitement for the new release of BodyJam 54 – Yes! I am an addict, live is too short, what a heck, =)

And the reason this release is so special because its presentation as super querterly event in Sweden – Super Saturday, which will be held in one of the biggest arenas in Stockholm – Globen, 4th of September 2010. Fitness party gathering instructors from all over of the scandinavia and some of the baltic countries. This year Super Saturday is also visited by Gandalf Archer – program director of the LesMills BodyJam.

So back to the track list of BodyJam 54 and my opinion on the music, suggested breakdowns and dance styles:
Warmup
1. Jump (Jump Smokers Remix) – Flo Rida (Feat. Nelly Furtado)

Isolations
2. Make My Heart – Toni Braxton
???

3. Cantina – Starkillers
4. Natural Born Hustler feat. Pitbull – Crookers
5. Bombtrack – GhostHunter

Tango – isn’t this obvious?
6. Objection (Tango) – Shakira
7. Whole Lotta Love – Amber Luck

Recovery
8. Girlfriend (Pied Piper Remix) – B2K

Club house
9. Everybody’s Free (2009 Rework) – Global Deejays feat. Rozalla
10. Cooler Couleur feat. Yelle – Crookers
11. I Will Be Here – DJ Lotus

I’ll be damned if this isn’t a phat remix of Tiësto latest release “I Will Be Here”. Interesting to note that the same song is used as Track 7 of the upcoming release of the BodyPump 75. If you listen to the album version this song you might notice it’s a little too soft being chosen as a final song for the BodyJam release. Final song is always lifting, making participants bursting out in their energy level. I am sure Gandalf & co did a good job to not disappoint us on this. Let us comeback and analyze this later, whenever I know more. I bet sizzler for BodyJam 54 is soon on its way.

Groovedown
12. Put It In A Love Song – Alicia Keys featuring Beyoncé Knowles

If you are a Spotify user, I’ve compiled a quick playlist of the BodyJam 54 songs to start to learn the beats. This is how we instructors catch up with the program, by starting to learn the music.

Many of my instructing collegues will now probably argue with me saying:
“Come on, isn’t this too early, do you really need to know all the details now, don’t you want it be a surprise, so you can enjoy it later?”

and my opinion is:

Shut up and let me enjoy it in my way. I want to master the program I love and I don’t mind to listen to it hundreds of times – that’s the way I am, ;-)

Ok party people, enjoy Travolta boombastic BodyJam 53 while it lasts or your own mix or whatever program you are dancing to. This week I am doing BodyJam 53+ and teaming up with my wonderful dance collegue Rebecca Blomstrand.

Here is another fantastic BodyJam instructor – Åsa Fornander, presenting BodyJam 53:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=qJt-vzUS4XM&hd=1]

Don’t you want to dance with us? at WorldClass Södertälje – Thursday 18:15, just send me a note.
Vladi after doing BodyJam 53

Me after last thursday BodyJam 53 class